Prinsessan i Pigalle

Skrivuppgift 7 – Humor

Det är sen eftermiddag i Paris. Jag och min flickvän, Lina, är här i en vecka och har förberett oss genom att intensivt plugga DuoLingo så att vi med knackigt uttal ska kunna frustrera så många fransmän som möjligt. Vi har tagit oss till stadsdelen Pigalle, känt för sina designbutiker, cocktailbarer och hantverksbagerier, men även dess uppsjö av sexshoppar och neonbelysta strippklubbar. Jag antar att det är en udda kombination av butiker och nöjesetablissemang, men varför skulle man inte vilja ha en matchande dildo till sin nya Louis Vuitton-väska?

Solen har sakta börjat sjunka mot horisonten och vi bestämmer oss för att vila våra fötter i en av pubarna vi springer förbi. Puben känns gammal och sliten med dov belysning och tunga, mörka möbler i trä, men är i övrigt renlig. En jukebox i ena hörnet spelar någon fransk smörsång och ett äldre par står och dansar tryckare. Vi beställer varsin öl och två torra, sega croissanter, som antingen legat framme några dagar eller blivit bakade med hat, innan vi rör oss till ett av borden med fönsterplats.

Vi doppar våra croissanter i ölen för att det torra brödet ska gå att svälja och börjar prata om höjdpunkterna på vår resa, när vi ser en äldre herre kliva in i baren. Han går med försiktiga steg mot baren, samtidigt som han kramar sin hatt nervöst i sina händer. Han får ögonkontakt med den kvinnliga bartendern.

“Är… är Prinsessan här idag?” frågar han försiktigt.

“Hon är här,” svarar bartendern. “Hon är i det bakre rummet.”

“Tar hon, eh, tar hon emot besök?”

Bartendern ser över mannen, från topp till tå, som för att utvärdera honom. “Du kan gå bak och kolla.”

Jag och Lina plockar upp våra hakor från marken medan vi iakttar mannen som försiktigt smyger till bakrummet med en öl i handen. Vi vet att Pigalle är beryktat som ett sexindustricentrum, men att man beställer eskortservice så enkelt och så öppet? Lina börjar raljera om hur fel prositution är, om människohandel och att det är ingen som frivilligt vill knulla okända gubbar.

En stund senare kommer äckelgubben ut igen. Han har ett stort leende på läpparna och rättar till sin hatt ovanpå huvudet. Han får ögonkontakt med mig och blinkar med ena ögat och ger mig tummen upp medan han går mot utgången. Jag får göra allt förutom att fysiskt hålla fast Lina för att hon inte ska jaga honom nedför gatan och fylla hans mun med torra croissanter tills han kvävs.

“Det är bara så det funkar här,” försöker jag förklara. “Jag gillar det inte mer än vad du gör, men vi kan inte göra något åt det.”

Vi smuttar vidare på våra öl när ett yngre par kommer in. Även de smyger bort mot bakrummet. Till skillnad från den något försiktiga mannen så ser de förväntansfulla och exalterade ut.

“Oj,” säger jag. “Freaky shit.”

“Två på en gång? Det låter intensivt,” begrundar hon högt.

Ytterligare en man kommer in. Han ser ut att vara runt 35-årsåldern, stiligt klädd i kavaj och chinos. I handen har han en tygkasse. Även han frågar efter Prinsessan.

“Det är redan ett par där bak,” säger bartendern trevande.

“Okej. Tror du hon har något emot om man hoppar in?”

“Du kan testa,” svarar hon. “Gå och kolla om hon är på det humöret. Vill de inte så får du vänta på din tur.”

“Jag har med mig lite leksaker som jag gärna hade provat med Prinsessan. Är det okej?”

Bartendern lutar sig över baren och tittar in i tygpåsen. Hon lyfter ena ögonbrynet och gör en min som kan antingen betyda att hon är imponerad eller orolig. “Spännande… Du kan testa.”

Mannen försvinner in i bakrummet.

Efter ett tag kommer alla tre ut i samlad trupp. De skrattar tillsammans och killen i det yngre paret har en hand på den stiligt klädda mannens axel.

Tjejen i paret sveper förbi vårt bord och säger i förbifarten “Ni måste hälsa på Prinsessan! Hon kommer förändra ert liv!”

Jag och Lina sitter i tystnad en stund och bara tittar på varandra. Frågorna vi båda ställer oss är tydliga men osagda. Vad är det som försiggår? Hur jävla fantastisk kan den här Prinsessan vara? Hur kan hon tillfredsställa tre personer inom loppet av en kvart? Behöver hon ingen paus mellan gästerna?

“Nä, nu!” säger Lina plötsligt och ställer sig upp. Hon börjar gå mot det bakre rummet med bestämda steg.

“Vänta!” ropar jag och springer efter. “Vad fan gör du?”

“Jag måste se henne! Måste förstå vad detta är för jävla cirkus!”

Jag hinner inte stoppa henne innan hon smäller upp dörren. Vi är plötsligt båda två steg in i rummet. Vi ser Prinsessan. Hon ligger utsträckt i sin bädd och möter oss med sin blick. Det är en blick som är tung och förförisk. Den synar oss. Inom ett par sekunder känns det som att hon skalat av lager av lager från våra liv tills det inte finns något kvar, förutom en liten kärna djupt inne i oss som är essensen av vår existens. Som om hon såg hela vår historia och alla val vi någonsin gjort som har lett oss fram hit. I ett tillstånd av hypnos tar vi några steg fram mot henne. Vi har inget val. Fötterna går av sig själva. Vi faller till våra knän. Försiktigt sträcker vi våra händer fram mot henne. Hon tittar skeptiskt på våra utsträckta händer. Hon sträcker sig fram och möter våra händer. Luktar på dem. Hon jamar högt medan hon stryker sin pälsklädda kind mot min hand.

“Jag… jag har aldrig sett en så fin katt i hela mitt liv,” säger jag tyst.

Lina säger ingenting. Vi bara sitter där i stunden och klappar och leker med Prinsessan.

En stund senare kommer vi ut därifrån, båda med ett stort leende på läpparna. Jag knäpper min skjorta medan vi går mot utgången.

“Vad finns där bak?” frågar en tjej när vi går förbi ett bord där hon och hennes kompis sitter.

“Ni måste gå dit! Prinsessan kommer förändra ert liv,” säger vi båda.